Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
404 SVENSKA ODÉN OCH ÄVENTYR
talas, vilket legat på botten av allt som blivit sagt.
Och med sina armar fattade han sin gemål om livet
och sköt henne åt sidan, under det han vinkade ett
mycket vänligt avsked åt greven, som taktfullt
avlägsnade sig.
- Hur kunde du? var allt vad arvfursten
förmådde framsäga och med så liten häftighet i sin röst
som hans upprörda sinne tillät.
- Ah! Gyllenborg är ju vår bästa vän! svarade
drottningen tillitsfullt.
- Ha vi några vänner vi?
- Vi? Å! så fullt, så fullt, bara man tar vara
på dem! Är inte greve Arvid som han vore min far?
- Vad? Tror du på Horn?
- Som på guds heliga ord!
- Ulrika! Lova mig att du aldrig befattar dig
med statsaffärer efter detta.
- Nej, det lovar jag visste inte. Har du fått
kronan av mig...
- Det har jag inte! Den har jag fått av
ständerna - och greve Horn! svarade fursten bestämt
och med mörknande min,
- Sesådärja!
Mera hann drottningen icke säga förrän fursten
tog stora steg utåt golvet.
- Det fattades bara detta! Ständerna, rådet -
och min hustru! - Farväl, nu reser jag till Kungsör
att jaga! - Å Qottes Wetter, vad jag får!–––––-
Med ett språng var han utom dörren, innan
drottningen hunnit kalla honom tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
