Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stråmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
422 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
synas gå åt de håll, där icke båda parterna mena
sällheten finnes.
- Se, visste jag inte det, att greve Arvid ändå
var vår bästa vän, fastän min Fredrik icke ville tro
det. Tack, greve Arvid! Tack hjärtligt för Er
godhet... Nu skall Fredrik bli glad när han kommer
hem. Den kära gossen är ute med bössan förstås
... Men han skall nog vara tillbaka snart... Farväl,
greve Horn ... Hälsa sin kära grevinna ...
- Se så där ja! Min snälla Emerentia, vände
sig drottningen till väninnan, fröken Diiben, som
väntat i kabinettet innanför. Nu har jag ställt allt
till rätta, så det skall bli så bra, så bra. Greve Arvid
och jag hade alldeles samma meningar i huvudsaken,
och han lovade hjälpa oss med hela armén om det
så skulle vara. Tänk hur min gode Fredrik ändå kan
misstaga sig på folk, då han går och tror att vår
bäste vän är vår fiende.
- Ack kära drottning, så äro männen, de titta
alltid sa långt bort efter det som ligger närmast, så
att de gå förbi sin lycka,, under det vi fruntimmer
med vår känsla träffa sanningen säkrare och med ens.
- Ja, Emerentia, det är våra känslor som leda
oss rätt, och utan känslor är människan blott en
tänkande maskin, ett okänsligt djur - nej icke det, ty
min lilla Fidéle saknar icke känslor, se bara hur han
fägnar mig när jag har varit borta och hur han gråter
som en människa när jag går ifrån honom.
- Ack ja, ifogade fröken Diiben, djuren ha
mycket mera både förstånd och känsla än mäijniskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
