- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
12

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

engelska än tyska sedan min Kongovistelse. Mina
tunga steg hörde jag såsom de sista i dessa trappor;
jag ville dö, då jag lämnade bakom mig allt som gav
värde åt livet.

Nerkommen på gatan erinrade jag mig alla
vackra stunder jag upplevat i detta hus, som jag
älskade; det hade en gulröd varm färg och stack
behagligt av mot de andra gråa husen. Jag älskade
denna lilla tysta gata alltsedan de flyttat dit. Den
öppnade sig vid ett hörn, där en stor glasbutik befann
sig, och jag minns att de blixtrande kristallpjäserna
lyste in på gatan. Och alla söndagsmorgnarna hade
jag vandrat hit vid niotiden, utsövd, helgdagsklädd,
nyrakad, medförande ett fång blommor... och där såg
jag det skönaste i världen: modren och barnet. Det
var vår lyckligaste tid; vi avundades oss själva denna
vår uppfinning, denna nya form av samlevnad utan
äktenskapets klippor, tjänarne och hushållet. Varje
middag intogs hos mig och varje afton gick jag dit
för att närvara vid barnets sänggång; sedan satt
jag med modren som ibland läste högt, ibland
spelade på sin flygel. Ofta talade vi icke, utan jag satt
tyst, åskådande hennes skönhet, när hon lutade sig
över ett arbete. Ibland gingo vi ut att spatsera på
aftonen; vi tittade i bodfönstren, besökte ett
panorama eller något annat oskyldigt; vi behövde icke
teatrar eller restauranger, icke sällskap av människor!
»Vi tre» voro en värld för oss. En gång emellan kom
hon till mig för aftonen; då hade jag smyckat till
fest med ljus, blommor och vin; vi sutto under en
stor palm vid det runda bordet med vår duk i ett
gobelinsmönster som gav en oändlig mängd
sällsamma figurer och tjänade oss som ett slags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free