Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
56 TAKLAGSÖL
brott som hon icke pådyvlat mig, men alla brister
voro hennes, ty hon var feg, snål, lögnaktig,
kurti-sant, fåfäng, tjuvaktig. Det föreföll mig som en
satis-factio vicaria, att jag skulle belastas med hennes fel;
jag blev hennes korsdragare, jag led för hennes
skulder, fick hennes ondska in i mig; kände mig
småningom oren, och led hennes skuldkänsla som hon
borde ha burit. Min person var i fara, och jag måste
fly, ty jag gick i inbillningar om egen allsköns
dålighet, som jag vid klart besinnande icke fann hos mig.
Ty hennes beskyllningar föllo som droppar, tätt och
jämnt, bildades till opinioner, till fakta som man
hänvisade till såsom kända saker. Sålunda hade min
kusin vid ett samkväm skämtsamt kallat mig
flickjägare; det skulle vara tennisspelet. På lögnen
byggdes torn, vilka jag icke kunde riva mer; jag levde
i en förfalskad värld, ur vilken jag måste fly.
Stormen hade ökat och vinden kantrade; jag
hörde tornsvalorna kvida under takpannorna; ett
träd utanför gnagde med kvistarna mot husväggen
jag satt beredd att förklara varje ovanligt ljud för att
icke lockas in på spökhistorien eller låta min
inbillning spela mig något spratt. Då hördes utifrån ett
flaxande som av tvättkläder eller stärkkjolar vilket
jag icke genast kunde förklara, och det började oroa
mig; därpå öppnades en vild dans, och när jag tittade
ut genom fönstret såg jag två vita skynken förfölja
varann, ryka ihop, skiljas, leta upp varann igen. Det
var två tidningar som blivit glömda på verandan. -
Nu gick jag in i rummet bredvid att se efter om barnet
kastat av sig. Mycket riktigt; men han låg i sin lilla
säng, framstupa, på knä, med armarna sträckta långt
framför sig, liknande österlänningen i tillbedjan. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
