- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
58

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58 TAKLAGSÖL

bara svarat: »Du bryr dig visst om barnet.» Nåväl,
jag gick till sängs, på min plats i rummet bredvid
deras; och jag somnade slutligen, efter att ha tyckt
mig höra tofflornas smällande ute i salen och
korridoren. Jag hade väl sovit en timme, då jag väcktes
av husportens fasansfulla dunder. Förtöjningen hade
lossnat, men enär vinden icke kunde lösa knutar,
antog jag att en liten mänskohand gjort det. Jag
blev ond över denna beräknade elakhet, hörde henne
vrida sig på sängen därinne, men kunde icke förmå
mig stiga upp. Jag blev så elak, att jag njöt av
dundret var gång porten slog mot väggen, ty jag
visste hur hon led. När jag mot hennes beräkning
icke steg upp, kände jag hennes hat stråla genom
väggen, den inslagna ondskans, det misslyckade
nidingsdådets, och mitt rum liksom fylldes av giftig
dunst. Emellertid började den andra porten också
att slå, så att det lät likt en kanonad. Jag rörde mig
icke, led hellre alla kvalen, bara jag visste hon led.
Då skedde något som fyllde mig med ny fasa, och
som jag aldrig kunnat förklara. Mitt rum låg intill
korridoren, vilken gick rakt igenom det stora huset,
utmynnande på ena sidan i husporten, på andra sidan
i verandan, men denna var nu avstängd med
glasdörrar. Då börjar en galoppad genom korridoren;
det lät som om hundra sinom hundra barfotade
människor travat genom huset. Jag vågade icke öppna
min dörr och se efter vad som stod på, utan jag blev
liggande beredd att frysa ihjäl av rysningarne. Hustrun
reste sig i sängen därinne, det hörde jag på
resårmadrassen, men hon vågade icke tala. Hur länge
galoppaden varade, vet jag icke; men den upphörde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free