Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 SYNDABOCKEN
få öppna perspektiv till frihet och oberoende i
äktenskapet.
- Är det inte tungt att gå i matos från morgon
till kväll och aldrig få sitta ner? frågade han rned
anspråk på att få ett jakande svar.
- Nej, det finner jag inte, svarade Karin.
Arbetet är sin egen glädje och jag har ju mitt bröd
av det.
- Ja, men att ha sitt eget är väl ändock något
att sträva efter.
- Eget? Inte har man något eget nånsin. -
Och hon började sjunga, hoppa över diket och plocka
blommor.
Hela advokatens teknik att upptäcka sympatier
strandade, och deras enda gemensamma var
fotvandring.
Men Libotz’ förmåga att just utleta de farligaste
ämnena var alldeles otrolig. När de satt sig vid
vägkanten, började han tala om sin brors äktenskap, och
huru svägerskan så småningom lärt sig ordning.
- Sir fröken Karin, talade han, i ett äktenskap
måste det vara ordning, annars går det icke alls. I
början av min brors giftermål var det ju svårigheter,
och när en gång svägerskan klagade för mig på min
bror att han var så kinkig, så svate ja’: En kinkig man
betyder en slarvig fru! - Om du har maten i ådning
i rattan tid, så är han icke kinkig. - Vet fröken
Karin, att hon tog sig för att passa tiden, och så vatt
Adolf snäll. Är det inte vätt det?
Karin hade öppnat stora ögon, därpå blåste hon
som en säl med näsborrarne för att släppa ut skrattet
den vägen, men säkerhetsventilerna räckte icke, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
