Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 SYNDABOCKEN
- Kåss, ä hon där?
Nu böjde sig Askanius fram och viskade på sitt
diskreta sätt:
- Det är inte rätt att leka med en flickas
känslor.
- Jag leker inte! brast Libotz ut, med en stämma
och en blick som Askanius aldrig hört förr. Det
var första gången, som mannen, den förälskade, den
medvetne om sin styrka, talade, och Askanius blev
rädd, drog sig tillbaka, tydligen imponerad.
Libotz ångrade sig genast, ty han kunde icke
snäsa människor, men när han såg att källarmästarn
varken blev ledsen eller ond, utan bara ökade sin
artighet, tänkte han med smärta:
- Så underliga mänskorna äro; man ska bita och
slå dem för att få dem vänliga; de ä sojlit i alla fall,
och jag kan de inte.
Efter supén frågade Askanius, om han inte fick
dricka ett litet glas med Libotz nere i sjöpaviljongen,
det var så länge sen de sprakade, och fiskalen skulle
komma efter. Det fanns inga hinder, och snart sutto
de båda nere i Konfidensen, som den kallades. Efter
några preludier, började Askanius temat:
- Sir notarien, att man dricker ett glas, det är
inte något orätt, men att överlasta sig...
- Hör nu, vänta lite, jag har aldrig överlastat
mig, det var bara förtal, klippte Libotz genast, med
sin nyförvärvade självkänsla ...
Källarmästarn tillhörde de människor, som icke
kunna korrigeras eller mottaga en upplysning ens,
om han redan fått in en annan mening.
- Får jag lov, svarade han, får jag lov att tala
till punkt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
