Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 117
När Libotz murrade, avbröts han igen av
gentlemannens:
- Får jag lov! - Si, det som har skett, har
skett...
- Men det har aldrig skett!
- Får jag lov, får jag lov!
Han fick lov, och Libotz visade det genom att
vända ena axeln till.
- Och det är människans plikt att glömma...
Jag har glömt! Skål, notarien!
Libotz lät sitt glas stå.
- Men, fortfor Askanius, därför att man har
begått en förseelse och behöver överseende, det
behöver alla människor, så, skall, man, därföre, icke,
tro - att (här turnerade han och föll in i ett
accele-rando) det-är-så-förbannat-lätt-att-komma-if
rån-en-affär - (heltaktspaus) som alltid har sina sviter. -
Sir notarien, mänskorna är som en väv, tråd i tråd,
och när man drar i skaftet, så skevar det i ränningen.
- Jag vill nu inte påstå, att notariens förseelse...
- Jag har inte begått någon förseelse, jag följde
bara min olycklige far, som var drucken...
- förseelse, icke kan ursäktas, långt ifrån, men
sviterna äro i alla fall oberäkneliga. - Saken är den,
att jag har en bror, som tjänar bokhållare hos greven,
där notariens bror är förvaltare. Ett gott namn är
alltid en borgen, men om detta namn blir nedsuddat
- får jag lov! får jag lov att tala till punkt, till punkt!
- Får jag lov! - Nu är det så, att greven blivit
obehagligt berörd av den här polishistorien, fattat
liksom agg till namnet Libotz som varit ute och åkt
i tidningarne, får jag lov, och en viss misstänksamhet
mot förvaltarens vederhäftighet har uppstått, det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
