Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 SYNDABOCKEN
ligen snäste fram ett »tyst du», så rullade han in sig,
blev absolut otillgänglig; och han glömde svara, när
han nästa gång benådades med en likgiltig fråga som
icke begärde något svar.
Fiskalen, som icke kände ädelmod eller
medlidande, blev ond på Libotz’ trumpenhet, och för att
göra processen kort avsköt han den dödande pilen:
- Du är väl inte svartsjuk heller, gubben min!
(De hade nämligen blivit bröder i kägelbanan.)
Det var nådestöten som mottogs utan klagan,
utan motstånd, och den slagne satt bara med huvudet
nedböjt mot bröstet, som om han uttalat de sista
orden här i livet: Det är fullkomnat. När de åkte
in i staden och kommo till apoteket, stannade Libotz
droskan och med ett hastigt: jag skall bara hämta ett
recept! försvann han in i portgången.
Både Karin och fiskalen pratade så livligt att de
icke fastade sig vid Libotz’ avstigning. Efter en stund
funno de dock väntan lång, och fiskalen steg ur för
att titta på rutan till apoteket, men när han icke såg
någon Libotz, steg han in och frågade, men advokaten
hade aldrig varit där. Då förstod han sammanhanget,
och inseende straxt att han själv måste rädda sig från
den besvärliga och tråkiga rollen som tröstare, slank
han som en orm genom portgången och försvann
samma bakväg över apotekets gård som advokaten
nyss tagit.
Fästmön satt kvar en stund, men så började hon
ana oråd, gick in på apoteket och frågade, fick
beskedet, störtade ut och lämnande vagn och kusk sökte
hon upp fästmannens bostad. Han var icke hemma.
Då återstod henne endast att gå till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
