Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 173
blommor, och se ån rinna förbi. Men Askanius var
icke mycket synlig, emedan han höll på att inreda
sitt nya hus nere vid torget.
Nu hade Libotz suttit i åtta dagar under sitt
äppelträd som aldrig bar frukt, och han hade sett
fiskalen varje afton söka sällskap, men förgäves.
Dessa två hade undvikit varandra, utan någon
förklaring, efter de ledsamma historierna med
processen. Tjärne kom igen, slingrande mellan bord och
träd för att söka en människa att få tala med. Libotz
såg den ensamme mannens förtvivlade, liksom
uthungrade ansikte, och fick medlidande med honom:
- Vill du inte sitta ner här? frågade han.
- Djo, svarade Tjärne, om du inte är ond på
mig.
- Inte e ja de!
- Ja> JaS var trolös mot dig, men det är mitt
yrke, sade Tjärne.
- Jag begär ingen trohet av mänskor, bara jag
får lite sällskap, svarade Libotz, angenämt berörd
av fiskalens flotta bekännelse.
Och så började de spraka, turvis ivrigt som två
skeppsbrutna på en obebodd ö. Om småsaker och
ingenting, bara för att få höra rösterna; och av
fruktan att torna på det obehagliga förflutna, undveko
de allt som rörde deras egna personer, gjorde sig
behagliga för att icke behöva stiga upp och gå ut i
ensamheten, förljuvade varandras tillvaro vid denna
bordkant, visade ädelmod och vackra sidor. Tjärne
konverserade utmärkt, höll repliken i ordning och
lagom kort, och när han förirrat sig i ett längre
anförande, avbröt han med ett: »det blir för långt» (han
tänkte på Askanius’ ändlösa monologer); hans intresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
