Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 SYNDABOCKEN
för den andres anföranden var aldrig hycklat
deltagande, utan intresse, framtvingat visserligen av
behovet att glömma sig själv och sitt, men därför
uppriktigt. Begäret att försonas förefanns även hos
honom, och därför halkade han över blindskären, så
att när händelsevis Karins namn av förbiseende kom
att nämnas, han genast kastade åt sidan på ett annat
spår.
Samvaron var angenäm och slutade med en sexa
i paviljongen.
De hade hittills undvikit ämnet Askanius, men
härinne, där allt erinrade om honom, började hans
verkligen starka person att trycka sig på dem.
Taklampan var tänd, de oljestrukna furuväggarne påminde
om kutter, och kvistarne i brädorna sågo ut som en
oändlig mängd ögon, vilket kom rummet att se
befolkat ut, då man lätt kunde föreställa sig ansiktena
hörande till dessa ögon. I början voro båda liksom
rädda för ämnet Askanius, och de tyckte sig ha honom
vid bordet eller åtminstone äga hans ögon på sig.
Men mat och vin gav mod, och snart togs det farliga
ämnet opp. Mannen vändes ut och in, synades,
analyserades, begrubblades. Slutligen föll Tjärne in i
huvudtemat:
- Nå, hur skall det gå med hans nya affär?
- Ja, si de kan man inte veta, men vi ska hoppas
de bästa.
- De går åt skogen naturligtvis, bröstade
Tjärne av.
- Å nej!
- Jo, för jag vet det! svarade fiskalen, och
till-lade : jag v e t det. Men det är en hemlighet. Stads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
