Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 SYNDABOCKEN
nyss givit i extasen, bleve allt snack om småsaker
banalt, och han uppgav varje försök att intressera.
Samvetet med ångern, mest fruktan, gjorde honom
benägen att gå, de många ögonen i tobaksmolnen
genomskådade honom, och han reste sig, betäckande
återtåget med den modiga försäkran att han vore
beredd stå för varje ord han sagt.
- För resten är det mig så egalt, om
myndigheterna får höra’t. Det kunde göra dem gott.
Och så bröto de upp.
Den första oktober var inne, och Askanius
öppnade vid middagstid sin nya restårang med kafé. En
väldig skylt på fasaden bar det enda namnet i två
fots höga guldbokstäver Askanius, med tydlig avsikt
att kunna läsas från Stadskällarn utan glasögon.
Inredningen var vitt och guld, samt stödde på speglar.
Libotz hade saktmodigt varnat för de många
speg-larne:
- Herrar begagna endast spegel när de raka sig,
och när de dricker, vill de inte se sig, för de ä aldrin
för vackra då.
Askanius klippte bara med anmärkningen att det
var modärnt.
Så kom den stora dagen med table d’höte-middag
och musik. Askanius’ beräkning var att samla;
småfolket skulle här möta med herrefolket, alla bli lika
behandlade; därigenom skulle gammalmodiga osunda
lokaler göras överflödiga. Så stod det i
annonsmanifestet han lancerat i tidningen. Och dar stod även
att alla rökiga smårum voro avlysta; tidens kräfta indi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
