Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 175
källarn låter inte konkurrera ihjäl sig, för den har
fullmäktige bakom sig.
Då Libotz drog sig tillbaka från det farliga
området, retades Tjärne fram; tyckte ibland han sagt
för mycket, fick ånger, skämdes över ångern, fann
sig feg> °ch i förtvivlans mod reagerande mot fruktan,
tog han i ett andetag och blottade alla
myndigheternas intriger. Ibland tittade han efter lyssnare, blev
riktigt rädd, sköljde ner fegheten med konjak ur
dricksglas, öppnade slussarne igen, men så greps han
av panik vid Libotz’ envisa tystnad.
- Du säger ingenting, du, men jag talar huvut
av mig.
- Jag skall glömma allt vad du sagt, bedyrade
Libotz.
- Du förråder mig väl icke?
- Jag är icke sådan, svarade Libotz enkelt.
Ordet sådan stack nog i Tjärne, men han var för
lat att gräla, och hade beslutat sig för en angenäm
afton. Ordet fick gå förbi, men svadan måste ha
utlopp, och nu rasade han i vällust att en gång få tala
ut. Han yppade sin mening om Sjögrens process,
erkände att skrivarn var en skojare, som snart skulle
etablera sig i staden, understödd av vederbörande;
och han visste att Libotz skulle förlora i hovrätten,
men kanske vinna i högsta domstolen om han fick
resning i målet. Därpå kastade han sig in på
kapitlet Karin, gratulerade Libotz till brytningen, den
flickan var inte något för honom, lik alla andra...
Då tog Libotz i, bekände sig icke varit värdig
henne, och att det var hans fel, för han var så tråkig
i fruntimmers sällskap. När de sågat en stund,
började Tjärne att sacka av; efter de stora nummer, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
