Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNDABOCKEN 181
människor dock och han har varit vår hjälp i svåra
tider.
- Kör då! svarade fiskalen.
När de nu trädde in i den ödsliga restårangen,
sågo de straxt förfallet. Där var smutsiga gardiner;
döda flugor sutto smetade på speglarne, borden voro
dammiga och ritade med namn. Men inifrån kaféet
ljöd musik, en marsch, pére-la-victoire, och när de
öppnade dörren, funno de Askanius sittande ensam
med hundra tomma bord omkring sig, åhörande
musiken och ensam drickande en butelj champagne. Denna
festdryck som fordrar vänner, fränder, en »glad
anledning» eller en skön kvinna, för att ta sig ut, den
verkade gravöl här på platsen. Och den osynliga
musikkåren med skrällande trumpeter och trummor,
det var spökmusik.
Askanius ville först vara hög, men kunde icke,
utan uttryckte verklig glädje att se bekanta ansikten;
gick straxt beställa sexa och stängde lokalen.
Han var visserligen exalterad, men lagom krossad
för att vara angenäm, och av fruktan för plågsamma
frågor tog han ordet genast, talade oavbrutet, om
politik, landstinget, kommunalskatten, järnvägarne.
Libotz och Tjärne läto honom hållas, själva ytterst
rädda att säga något, då marken var så vattensjuk att
ett tungt ord icke kunde bäras.
Sexan kom, varifrån visste man ej; man trodde
den var hämtad från »Oropen» som den lilla källaren
kallades, vilken stigit på Askanius’ fall.
Straxt efter supen visade Askanius hur djupt
krossad han var, då han tog upp sin olycka:
- Jag var för gammal, bekände han, och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
