Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Askanius hade svårt att skiljas, och han
började ett långrandigt tal om »den bästa bland kvinnor»,
då det bultade i taket uppifrån våningen.
Om Askanius hörde det som spikandet av en
likkista han mindes från barndomen, eller om ljudet
eljes erinrade om något hemskt, blek blev han, och
anande en katastrof, men ännu kämpande med
förargelsen att ha måst avbryta ett nöje, tog han avsked
såsom för hela livet, och gick ut igenom kaféet, där
de hundrade tomma borden stodo som vita
skivlingssvampar i halvmörkret.
När Libotz och Tjärne kommo ut, sågo de
läkardroskan stå utanför, och anade vad som förestod.
När de gingo över torget, märkte de att det var
julnatt av en och annan gran som ännu var tänd i ett
fönster. Libotz gjorde en sentimental anmärkning
över deras eget ensliga glädjetomma liv, men Tjärne
svarade på något helt annat.
- Vem tror du att Askanius är? frågade
slutligen Libotz, som i åratal grubblat över den gåtan.
- Vem han är? En vanlig källarmästare begåvad
med en otrolig högfärd, en som vill vara kaxen i gott
liksom i ont. Och hans stora hemlighet? Att han
stulit några äpplen som pojke, kanske slagits i
Amerika och suttit inne i tre dygn för fylla, kanske smugit
sig från någon flicka, eller låtit någon betala borgen.
Såna där ha vi jämt, fåfänga narrar som alltid ha
begått det största och intressangtaste brottet.
Askanius har inga farliga hemligheter och förtjänar icke
det intresse han vill avnarra oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
