Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Faraon-dyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Faraon-dyrkan.
Bland de många autoreligionerna är
Faraondyrkan också en; och den är icke att leka med.
I gamla Egypten dyrkades liken, även efter de
största uslingar, och en anmärkning mot den store
hädangångnes regering straffades som majestätsbrott.
Det var icke allenast förbjudet att öppna Dödsboken
över Farao; utan det var även påbjudet att prisa hans
dåliga handlingar såsom varande berömliga. Därför
betyder Egypten (enligt Swedenborg): Mörkret.
Greker och romare avskaffade tidigt konungamakten och
fingo republiker, där ingen mänskokult utövades,
tvärtom. I Grekland gick fruktan för detta intrång i de
odödligas rättigheter så långt, att medborgare
landsförvisades för sina talanger och medborgardygder.
Romerska kejsarna förgudades, och Caligula reste
ett tempel åt sig själv, där han lät dyrka sig under
gudsnamnet Jupiter Latiaris.
Sedan dess ha ju tiderna förändrats, tidtals, och
Faraonmumier ha sålts för en spottstyver åt rika
engelsmän; konungagravarna i Speier och Saint-Denis
ha rensats; Ludvig XVI blev halshuggen. Men
ehuruväl han blev exekuterad som brottsling, emedan han
icke skötte sin maktpåliggande syssla, utan lekte med
smedsyrket och annat skräp, blev han verkligen intagen
som helgon och martyr i romerska ritualboken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
