Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två konungar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två konungar.
Motto:
Hej! Döden, pulcinellan ibland gudar,
den blinde komikern, han löjliggör,
vad hälst hans tafatt burna lie rör,,
och ovan allt, han tanklöst fått förstöra,
står som en obelisk hans åsneöra!
(Ur Gigerlskolans renässanspoesi.)
Man bör ju icke binda de fria konsterna, diktens
inbegripna, med lagar och förordningar; men det finns
alltid vissa praktiska hänsyn som diktaren måste taga,
för att vinna sitt syftemål att verka, göra åsyftat
intryck, vinna gehör. De djupaste tankar, de vackraste
känslor göra intet intryck, om de utsägas lunsigt; där
måste vara form på det, och formgivningen kallas
teknik. Men bara teknik verkar kallt, virtuos, eller
verkar icke alls. Konst är väl dock övervägande att
kunna ge uttryck, i form. Övervägande, sade jag,
men icke uteslutande, ty är innehållet futtigt, t. ex.
ett litet pjunk med en klen hälsa, några motgångar,
en sprucken vas, eller dylikt, så blir dikten futtig,
fastän formen kan vara fulländad. Det betydelsefulla
motivet, behandlat i en fulländad och passande form,
blir alltid av högre värde än bagatellen.
Vidare: om man vill säga något man har på hjärtat
och meddela det åt en annan, så skall man ju uttrycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
