Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Abnorma skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
Abnorma skolan.
Vad blåa dunster fylla svenska hjärnor,
vad bilder skrytet jämt dem gycklar för!
Fast frukten ruttnat, drömma vi om blommen.
Hur stark vår ungdom var, hur hjälplös ålderdomen.
Emile Zola blev sitt förfärliga tidevarvs skald,
därför att han gav ett troget uttryck åt sin tids
materiella och andliga liv sådant det var. Tiden var
cynisk och dikten blev därefter. Men diktaren var
icke cynisk; hans skönhetssinne och ovanliga
formgivningsförmåga höjde det lägsta till konst, och redan
1875 hade han mästerverket La Faute de l’Abbé
Mouret i tryck, en kolossal dikt i oversifierad stil
av övernaturlig skönhet. År 1888 roar han sig att
visa en tanklös allmänhet och en idiotisk kritik att
han även kunde skriva »vackert», och i Drömmen
lämnar han för ett ögonblick det cyniska livet och
diktar en idyll. Det var ingen kovändning, det var
bara en vilopunkt, en Sommerfrisch han tog sig.
Kärnan i hans poetik, icke i hans filosofi eller hans
metod, kan väl sägas vara den: att han kunde få
in sin tids krassa innehåll i en poetisk och
konstnärlig form, då hans romaner ofta voro komponerade
dramatiskt med spännande scener och praktfulla
6. - Strindberg, Tal till svenska nationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
