Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Abnorma skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi läst som barn, med pjunk och pjåsk, Weltschmerz
och falsk tuberkulos, inte ett spår livsglädje eller
mannakraft, vilka utlovats i profetiorna; alltså
humbug, liksom annonspuffen på Vespasianerna, där man
utlovar bota maladies secrètes och skära liktornar
smärtfritt utan att kunna någotdera.
Den visdom, som nu predikas på dåliga vers, är
av den beskaffenhet, att den icke kan bli föremål
för kritik, därför hälsades den också av konsortiet
med kritiklöst jubel.
Att människan i ensamheten kommer att tänka,
över sig själv, över liv och andra människor, är lika
naturligt som förlåtligt; men att tänka ingenting har
alltid ansetts vara nästan omöjligt utom för den
opirökande orientalen, vilken kallar detta tillstånd
Nirvana.
I ensamhetens tankar finnes denna
tankenihilism eller frånvaro av allt tänkande, realiserad till
full illusion.
I.
Där innerst i min ande bor en gnista;
att lyfta den i dagen blev mitt mål,
min levnads liv, mitt första och mitt sista.
Hon gled mig undan, tärde och förbrände.
Den lilla gnistan är min rikedom;
den lilla gnistan gör mitt livs elände.
Kan någon gissa gåtan?
VIII.
Du söker ryktbarhet; för mig jag tror
ett större väl så helt att glömmas
att ingen hört mitt namn, ej ens min mor.
Det tro vi inte på!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
