Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pekoral-poesiens anor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i hastigheten glömde han att Bellman sjungit
oakademiskt, att Lidner och Thorild hållit fanan högt,
Creutz och Gyllenborg diktat den »höga visa
känslodjupa sången» som Atterbom trodde ha »lönligt flytt».
Sådan var Atterbom 1810, när han profeterade i
efterskott.
År 1820 räckte han, efter hemkomsten från
agenturresan, sin hand åt Tegnér och de andra, och
uppmanade dem att tillsammans med honom »samverka
till en »nationell diktning», som Tegnér redan diktat.
Denna usurpator som hette Per Daniel Amadeus
i förnamn, fick ett tragiskt öde. Hans namn är
utstruket ur svenska litteraturen, och hans poesi är
oläsbar.
Men det mest tragiska |är att läsa hans Siare och
Skalder och Tal, däri han hela sitt återstående liv
får sitta och berömma – allt och alla, även de
minsta medelmåttor, och i detta det enda intresserade
syftet: att komma in i akademien. Det var en fin
pojke!
Men Asinus Asinum fricat, den ena åsnan kliar
den andra, och hans Camorrakamrater gingo alla i
förgängelsen: Palmblad, Askelöf, Livijn, Zeipel och
Euphrosyne läser man till examen, men icke för nöje.
Den var dödfödd hela skolan.
Omkring 1880 hade jag försökt att framgräva äldre
svensk dramatik, närmast föranledd av Klemmings då
utgivna Sveriges Dramatiska litteratur. K. Gyllenborgs
Svenska Sprätthöken fick jag fram på Svenska
teatern, och den höll provet.
Med ungdomlig inplantad vördnad nalkades jag
mästerverket Atterboms Lycksalighetens Ö. Den var
mig visserligen något främmande, men jag tog till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
