Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista Atenaren. (Skärskådad av en swedenborgare 1910.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 RELIGIÖS RENÄSSANS
Sedan följer en apologi för tron såsom den
högsta kunskapsförmågan, och där ger V. R. återigen
ett handtag åt kristendomen, men tvärtemot sin vilja.
»Man (hellenen) ville en sanning, oåtkomlig för
tvivlets inkast. Men denna sanning visar sig
oupphinnelig för den blotta förståndskunskapens
slutledningar. Hon finnes endast, sade Greklands sista
filosofer, ovan sinnevärldens förvirrande sken, ovan
förnuftet (Hör!) och alla begreppsbestämningar...»._
Så ha vi bokens hjälte, i verkligheten Julianus
Apostata, som sökte återställa den förgångna
heden-domen, och återvända till Zevs med Ganymedes och
hela det operettsällskapet. Nu är enligt V. R. varje
återvändande ett stridande mot utvecklingens lag, och
Julianus följaktligen ett reaktionärt ideal, som borde
varit osympatiskt för den frisinnade V. R. Men det
gör ingenting bara Julianus var Kristushatare. Hjälten
hade dock sina skuggsidor och därför får han en
idealiserad ställföreträdare i Krysanteus, som är
idealhedningen, och har läst Strauss’ Leben Jesu.
Vern Julianus var och hurudan får man veta av
hans samtida skildrare: Ammianus Marcellinus och
Gregorius av Nazianz.
Ammianus var en soldat och Julianus7 vän: håller
på hedendomen men är icke Kristushatare.
Gregorius var en lärd, som studerat i Caesarea, Alexandria
och Athen, och även studiekamrat med Julianus, men
fast i sin kristendom skonade han icke Apostata.
Om man nu medger: Ammianus har icke ljugit,
men sins väns fel och svagheter överskylt, så har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
