Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista Atenaren. (Skärskådad av en swedenborgare 1910.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTA ATENAREN 303
Detta är V. R:,s vackraste apologi för
kristendomen, vilken han tror sig som Saulus förfölja, men
han har även på etc par rader givit en Kristusbild
som äger bestånd.
»Han (Kristus) lider allt detta, emedan han i strid
mot varje frestelse att leva för sin egen lycka i fred
med en osedlig värld, följer samma andes maning,
som talar även i våra hjärtan, men den vi oftast
nedtysta. Och under dessa hemsökelser förneka sig
lika litet hans mod och kraft, som hans tro, hans
mildhet och kärlek mot dem som förfölja honom.»
»Hermione lärde genom betraktande av Jesu
levnad, huru man kan älska, utan att ett hjärta finnes
som besvarar eller förstår den visade kärleken, och
huru man kan lida för att genom lidandet bliva stärkt
och fullkomligad.»
Detta är ju Thomas A. Kernpis nästan eller Arndts
sanna kristendomen. Och likafullt, tre år senare
inlåter sig författaren i metafysiska dispyter om Kristus
var gud eller människa, då hela världen visste, att
han var gud och människa i en person.
Vad är nu det som gör kristendomen så förhatlig
för V. R. och hans samtida? Jo, panteister som de voro
(efter Hegel), sågo de ingen fiende i köttet, utan
ande och materia var ert och samma. (Här strandade
ju Platons filosofi, »som gav anden härskarerätten
över naturen».) Kristianernas predikan om naturehs
fördärv och sinnlighetens dödande, var hedningarna
en galenskap; men Platon hade ju förkunnar
detsamma, och att jorden vi vandra på var rutten efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
