Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser på födelsedagen med anledning av sjukdomen. A.-T. 22.1. 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag då fick höra att man på ett pompöst sätt
ville fira min stundande födelsedag, så ville jag riva
mina kläder, och ’jag såg i eldskrift: »Ve Eder, när
alla människor prisa Eder!» - Jag minnes även mitt
ex-voto (nöd-löfte) i Legender att aldrig mottaga
världslig utmärkelse: hederstitlar, ledamotskap o. d.
Oavsett min ställning till firandet, men är det
tidsenligt, demokratiskt, av nytids- och nutidsmänniskor att
på hedniskt sätt hålla triumftåg och apoteos över en
levande dödlig, som själv ,anser sig som en vanlig
dödlig, vilken på sin höjd gjort sin skyldighet och
odlat skaldekonsten, vilken är sin egen belöning genom
den glädje som verksamheten själv skänker?
I sanning, jag måste bekänna, att andra enklare
former vore på tiden att utfinna för gratulationer, och
man borde betänka att deras känslor, som icke äro
med om firandet, uppröras och stötas, så att de sedan
vändas i förblindande hat och reta till nya orättvisor.
Och jag tror slutligen, att »föremålet» själv känner
den djupa disharmonien mellan vad han anser sig
vara och vad han vid tillfället utges för, ty innerst
hos varje människa, han må vara stukad av livet eller
icke, ligger dock en dunkel känsla av ovärdighet som
gör hans ställning falsk i ovationens ögonblick, så, att
han skäms i stället för att bliva högmodig. Så hände
det en g’ång ’den store franske sångaren Nourrit efter
en teaterföreställning, då folkmassan kom med facklor
till hans bostad för att hylla honom. Han greps av
den tanken att de ville håna honom, emedan han varit
odisponerad iom kvällen; och i sin förtvivlan hoppade
han (ut genom fönstret och slog ihjäl sig.
A.-T. 22. 1. 1912.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
