Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Första akten - Scen 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GILLETS HEMLIGHET 33
STEN.
Jag har varit i Stenbrotten vid Länna; han -
har tagit ifrån mig passet och hammarn och skickat
mig att bryta sten åt honom, och han, han skall bygga
Herrans hus med sina orena händer! Vet I, vet I,
jag tror stundom att det vilar en förbannelse över
denna byggnad; det måste ligga ett brott begravet,
det måste!
DOMHERREN.
Jag fruktar att mina tankar ofta tagit samma
väg; ett gammalt brott som gått igen, släkte efter
släkte, och nu synes vara nära att mogna ut. Sten
ärnar sig ut att vandra, det skall han icke göra om
jag ber honom!
STEN.
Jag måste; jag kan icke lida detta längre, ty
jag börjar mista all god tanke om mig själv; tänk
icke, Domine, att högfärden regerar mig så, men
jag kan aldrig tro att man skall ha rätt gräva ner
sitt pund. När jag frågade honom om han trodde att
jag skulle nyttja mitt vetande i mathesen och den
hemliga vetenskapen vid arbeten i ett stenbrott,
svarade han, att allt arbete är lika berömligt, om det
göres väl. Detta säger han, som aldrig i sitt liv gjort
ett arbete, utan bara gått och domderat och mönstrat.
Jag säger för sant att jag icke kan lida det längre,
ty jag blir en dålig människa och det vill jag icke.
Därför reser jag!
DOMHERREN.
Cecilia, syster, bed honom stanna.
CECILIA.
Res icke ifrån oss, Sten!
3. - Strindberg, Tidiga SO-talsdramer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
