Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Andra akten - Upptåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GILLETS HEMLIGHP:T 71
över till Bondkyrkan. Jag stannade vid norra
torngluggen och såg utåt Qamla Uppsala; men hur jag
stod hörde jag en röst tala under mig och i
detsamma sjönko Uppsala högar under fönsterkarmen
och ett klack och ett knack och det lät som ett
slagregn; jag blev förskräckt och fattade i räcket men
släppte i detsamma min signetring; jag sökte den
på golvet men fann den icke; följande morgon, just
morgonen jag reste kom kaniken Martin och lämnade
mig ringen; den hade fallit ner i hans stora
mässbok, i S: t Eriks kapell.» Så sa biskopen. - Vet ni
vad Fadren svarade? »Det är lögn!» sa han.
JACQUES.
Det var ett olidligt skämt, hur kan du komma
fram med sådant tal; tag något lustigt! Se så!
CLAUS.
Hör nu, gode herrar, var icke detta lustigt, så
var det väl skammen: är det inte lustigt att tornet
står kvar fast råttorna gått sin väg och kajorna flyttat!
Det vore hund!
JACQUES.
Bry Er inte örn det där nu längre, det är ju
slut; nu ska vi komma till Domherren; du har
Domherren kvar ännu!
CLAUS.
Ja Qud ske lov för att vi ha honom kvar ännu!
JACQUES
Varför dricker I inte? Tror l det är förgift i
ölet? Qutår!
GERHARD och JURGEN
tiga och dricka icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
