Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Fjärde akten - Scen 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 TIDIGA 80-TALSDRAMER
HANS.
Inga järtecken, nakna sanningen. Jag har hört
och sett allt, och nu är jag straffad - kanske dock
icke nog ännu, ty mitt brott var stort; jag sökte
makten och äran, jag ville göra mitt namn stort och
berömt, och min släkt mäktig, och jag svor - som
du - falskeligen. I synd byggdes kyrkan och därför
ligger den i grus som mitt liv och ditt. Din skuld
är mindre än min, ty du blev gisslet och det var det
hårdaste straff jag kunde få!
Förlåt mig, min son, om du kan; jag har själv
uppryckt med roten alla din själs blomster därför
att jag ville ha dig stark att stå som en ensam fur i
stormen.
JACQUES.
Det är sant, jag står ensam, men jag kan icke
vara så; du måste hjälpa mig, far, du måste ge mig
de handlingarna som du håller dolda.
HANS.
O, vad du är långt från sanningen än! Du tänker
på att fortgå i brottet i stället för att böja dig.
JACQUES.
Du kan befria mig från brottet; om du ger mig
hemligheten, så är jag icke - vad det kallas, då man
avlagt en ed på något som icke är.
HANS.
Jag har aldrig haft hemligheten!
JACQUES.
Det är icke sant!
HANS.
Du tror jag ljuger?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
