Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Fjärde akten - Scen 10 - Scen 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GILLETS HEMLIGHET 129
JURGEN.
Och att det blir uträttat, än vem som uträttar
det! O, den som kunde vara ödmjuk!
HANS.
Det vore lyckan själv!
JURGEN.
Om du hade kunnat krossa min själ, Hans, om
du hade kunnat döda mitt högmod, så att jag vore
ödmjuk i denna stund, då skulle jag fatta din hand
och tacka dig och då hade du, om även mot din
vilja, gjort en god gärning i ditt liv; och, Hans, det
är våra goda gärningar som skola tala en gång, icke
stora bedrifter!
HANS.
Nu fick jag icke ens göra det. - Farväl! Glöm
mig så som mitt verk är glömt! Stryk ut mig ur ditt
minne så som mitt liv är utstruket. - Sök mig i
Helgeandshospitalet där jag är tjänande broder, om
du känner behov av att förkrossa mig! - Farväl!
Går obemärkt ut under följande.
Scen l 1.
DE FÖRRE. DOMHERREN. STEN och tre GESÄLLER.
DOMHERREN
går fram och vänder åldermanstolen bakfram.
Förre ålderman Jacques av Sankt Lars Gillet är
anklagad.
JACQUES.
Anklagad? Ja, men ålderman kan endast dömas
av hela Gillet; här fattas en mästare!
9. ~~ Strindberg, Tidiga 80-talsdramer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
