Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillets hemlighet. Komedi i fyra akter - Fjärde akten - Scen 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
128 TIDIGA 80-TALSDRAMER
JURGEN.
Vad är detta! de blinda se, de döve höra; är
domens dag inne?
HANS.
Ja, domens dag är inne, och försoningens.
JURGEN.
Straff först, försoning sen.
HANS.
Kan du förlåta mig?
JURGEN.
Hur skulle det se ut? Tror du, att jag kan
släcka den brand du underhållit och påblåst i
femtio år? Tänk själv!
HANS.
Jag trängde undan dig den gången du skulle
fram, jag slog ut grus och hindrade din växt då den
skulle skjuta upp, jag vet det; men nu är du
lyckligare än jag.
JURGEN.
Är jag lycklig? Min själ är som ett sår! Du
vet icke du vad avunden är att bära på; ett maskbo
som icke kan rotas ut; dräp dem och det växer
nya ur de andras lik!
HANS.
Du har ju hämnden nu; trampa mig!
JURGEN.
Hämnden! Vad gagnar den ett förspillt liv?
HANS.
Det synes stundom för våra skumma blickar som
om mera vikt låge på att det lides än vem som lider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
