Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte akten - Scen 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
254 TIDIGA 80-TALSDRAMEK
BIKTFADERN.
Men ni har mod att gå till möte den stora
ovissheten !
MARGIT.
Mod? - - - Lyssnar. Hörde ni något?
BIKTFADERN
betraktar henne forskande.
Nej!
MARGIT.
Jag hade en fasans dröm förliden natt. Jag
vandrade i en skog, som sluttade ned mot havsstranden.
Det var en höstdag; det var så tyst, att jag hörde
daggdropparnes fall från löven såsom ett sakta regn,
men himlen lyste så blå mellan trädtopparne. Jag
gick framåt, framåt på den fuktiga mossan, som sjönk
under mina fötter; då kom en sällsam fågel, som jag
aldrig sett, och satte sig i ett träd. Han knackade
på stammen och flög vidare; jag följde, tills jag
befann mig i ett tätt snår; då var fågeln försvunnen.
Jag ville vända om, men fann att jättestora spindlar
spunnit sina nät från buske till buske; vart jag
skådade, endast spindelnät. Instängd från alla sidor
satte jag mig på en sten och grät av förtvivlan. Då
hörde jag bakom mig ett knastrande och knittrande
och när jag vände mig, såg jag, att skogen stod i
ljusan låga. Jag störtade upp, men elden förföljde
mig; den drev mig genom näten, som slogo mig i
ansiktet; den drev mig allt längre och längre framåt,
framåt tills jag befann mig på en brant havsklippa.
Här stannade jag; under mig och framför mig låg
havet som en halvmåne nedfallen från himmelen;
bakom mig nalkades skogsbranden med sina
kvävande rökmoln och sina svedande lågor; framför mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
