Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte akten - Scen 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR BENGTS HUSTRU 255
det oändliga, solbelysta, fria havet med sina svala
vågor, som sträckte mot mig sina mjuka armar, för
att få vagga mig till sömns. Tror ni jag tvekade i
valet om framåt eller tillbaka? Jag bredde ut mina
armar såsom emot min befriare och jag störtade
framåt och sjönk i ett moln av solljus och förintelse!
BIKTFADERN
går emot och fixerar henne.
Det där har ni icke drömt.
MARGIT.
Jag vet icke, men det förefaller mig så! - Hörde
ni icke röster? - - Tyst, jag hör dem nalkas!
BIKTFADERN.
I Jesu namn, säg, har ni öppnat evighetens
portar?
MARGIT.
Ja, nu nyss! Ni såg det icke; jag fruktade ni
skulle hindra mig.
Går till tapetdörren och lyss.
Det var ett barn som grät! Stackars litet barn!
Om vi kunde hjälpa det! Kanske det är blåsten, den
brukar låta som små barn.
BIKTFADERN.
Det var ert barn, fru Margit!
MARGIT.
Mitt barn! - Min lilla Margit! Hon heter också
Margit! Tänk, jag skulle vilja lämna den stora Margit,
men den lilla, nej, jag kan det icke! - Jag skulle
vilja leva om igen i henne detta liv, men i sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
