Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycko-Pers resa. Sagospel i fem akter - Fjärde akten - Scen 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LYCKO-PERS RESA 357
PER.
Har du inte I Det var en dålig hovpoet! . Spela
opp din strof då, så få vi höra om du ljuger!
HOVPOETEN.
Ers Härlighet. Jag kan väl aldrig sätta i fråga...
PER.
Inte prata! Haspla opp du bara!
HOVPOETEN.
Själen förlorat sig själv, sen kärlekens låga den fattat,
icke den vaknat till sans, förtjust av ögonens
trollmakt.
Men min kärlek till hindar jag lämne...
PER.
Förlåt! Hur sa7 du?
HOVPOETEN retad.
Men min kärlek till hindar jag lämne och prise en
förste,
storsint, ädel till börd, frikostig, ej fläckad av nidverk;
fursten, som jordens store besegrat, vad helst det
än gällde,
stark i den rätta tron, irrlärigas fruktade gissel!
PER rusar upp.
Är det sant? Menar du allvar eller gycklar du?
HOVMARSKALKEN.
Allvar, Ers Härlighet! Hur skulle annat...
PER.
Jaså! Det är på allvar du prisar mina låga
handlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
