Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycko-Pers resa. Sagospel i fem akter - Fjärde akten - Scen 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
358 TIDIGA 80-TALSDRAMER
HOVPOETEN.
Ers Härlighet står så högt över låga handlingar
som solen över en dypöl!
PER.
Jag känner dig och ditt anhang, falskmyntare!
Du kallar mig, som avsvurit min tro, för trons
försvarare, du säger, att jag, en klockringares son, är av
ädel börd, att jag är frikostig, som avslog den första
bön man framställde sedan jag kom på tronen!
Jag känner er, ty ni finns kring hela världen;
ni lever för tankar och tro på evigheten, säger ni;
men aldrig syns ni när en tanke skall födas, aldrig
syns ni när en fråga för evigheten skall avgöras;
men kring fulla fat, i medgångens och maktens
solsken, där svärmar ni som feta köttflugor för att sedan
flyga bort och sätta svarta fläckar på dem, som kunna
låta döda sig för både tanken och evigheten!
Gå bort från mina ögon, lögnare, jag skulle låta
slå huvudet av dig, om jag icke såge en skymt av
ändamål i din tillvaro: en stackars förste tvingas av
»politiska hänsyn» till så många dåliga handlingar, att
han skulle förgås av blygsel om han icke hade en
sådan där anställd, som oupphörligt tystade hans
samvete.
Gå! Jag vill vara ensam!
HOVMARSKALKEN.
Ers Härlighet! Det går icke an!
PER.
Det går an!
De gå, utom Rikshistoriegrafen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
