Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycko-Pers resa. Sagospel i fem akter - Fjärde akten - Scen 11 - Scen 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
370 TIDIGA 80-TALSDRAMER
ten! Men detta kan aldrig ske, ty hans son är borta
för alltid!
PER.
Vart tog han vägen?
DEN VISE.
Han gick ut i världen!
PER.
Varför kan han aldrig få någon brud då, den
stackars gossen!
DEN VISE.
Därför: att den, som blott älskar sig själv, aldrig
kan älska någon annan!
PER.
Det är den gamle! Min far! Lisa! Det är du!
DEN VISE
sjunker genom golvet. Hyddan försvinner.
Scen 12.
PER ensam. Det dagas.
PER.
Borta! Det var den gamle! Den, som blott älskar
sig själv! Så sade Lisa också! - Men jag hatar
ju mig själv, jag föraktar mig efter (de låga
handlingar jag begått - och jag älskar Lisa! Jag älskar
henne, jag älskar henne!
Solen skiner över vågorna och belyser granskogen till
höger; molnen på himlen skingra sig, en båt synes ute på
havet; den nalkas under följande scen; när den kommer nära,
synes Lisa, som sitter vid rodret; hon vinkar åt Per och båten
går vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
