Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 1. Rädd och hungrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
26 TJÄNSTEKVINNANS SON
sörjande. De komma upp i en stor sal med
brunmålade sängar. Bara sängar med gummor i.
Väggarne äro kalkvita, gummorna äro vita, sängkläderna
äro vita. Och det luktar så illa. De gå fram förbi
en mängd sängar och stanna mitt i rummet vid en
säng på höger hand. Där ligger en yngre kvinna
med svart krusat hår, vit nattröja. Hon halvligger
på rygg. Hennes ansikte är utmärglat, hon har
en vit duk över huvud och öron. Hennes magra
händer äro till hälften lindade med vita trasor, och
armarne skaka oupphörligt inåt, i båge, så att
fingerknogarne gnidas mot varann. När hon får se barnet,
skakas armar och knän våldsamt och hon brister
i gråt. Hon kysser gossens huvud. Gossen känner
sig illa till mods. Han är blyg och gråtfärdig. -
Känner han icke igen Kristin? säger hon. - Han
måtte icke göra det. Och då torkar hon ögonen
igen. - Hon beskriver nu sina lidanden för jungfrun,
som tar fram små matvaror ur en pirat.
De vita gummorna öppna nu halvhöga samtal
och Kristin ber jungfrun icke visa vad hon har i
piraten, ty de äro så avundsjuka, de andra. Och
därför smyger jungfrun in en gul riksdaler i
psalmboken på nattbordet. Tiden är gossen så lång. Hans
hjärta säger honom ingenting; icke att han druckit
denna kvinnas blod, som tillhörde en annan, icke att
han sovit sin bästa sömn vid denna sjunkna barm,
icke att dessa skakande armar vaggat honom, burit
honom, dansat honom, hjärtat säger honom
ingenting, ty hjärtat är bara en muskel som pumpar blod,
sak samma ur vilken brunn. Men när han går och
mottagit hennes sista, brinnande kyssar, när han
äntligen efter att ha bockat sig för gummorna och skö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
