- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
27

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 1. Rädd och hungrig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TJÄNSTEKVINNANS SON 27

terskan kommer ut ur sjukluften och andas under
träden på gården, så känner han liksom en skuld, en
illa placerad skuld, som icke kan betalas med annat än
evig tacksamhet och litet mat i en pirat och en riksdaler
i psalmboken, och han skäms över att han är glad
att vara ifrån lidandets brunmålade sängar.

Detta var hans amma, som sedan låg i femton
år i kramp och utmärgling i samma säng tills hon
dog, och han fick sitt porträtt i gymnasistmössa
återsänt av direktionen för Sabbatsbergs sjukhus, där det
hängt i långa år sedan den vuxne ynglingen slutligen
endast en gång om året offrat en stund av obeskrivlig
glädje åt henne, en stund av lätta samvetskval
för honom själv. Om han ock fått brand i blodet av
henne, fått kramp i nerverna, så kände han ändock
en skuld, en representativ skuld, ty personligen var
han ej skyldig henne något, då hon ej skänkt honom
något annat än det hon var tvungen sälja. Detta att
hon var tvungen sälja sitt blod, det var samhällets
brott. Som samhällsmedlem kände han sig även i
någon mån skyldig.

På kyrkgårn är han ibland. Där är allt
främmande. Stenkällare med lock, som ha bokstäver och
figurer, gräs som man ej får trampa på, trän med
löv som ej få röras. Morbror tar en dag ett löv,
men då kommer polisen. Den stora byggningen, vars
fot han över allt törnar emot, förstår han ej. Där
går folk ut och folk in; där höres sång och musik
inifrån; och den ringer och slår och klämtar. Den är
hemlighetsfull. Och på östra gaveln sitter ett fönster
med ett förgyllt öga på. - Det är Guds öga! -
Det förstår han inte, men det är i alla fall ett
mycket stort öga, som bör se långt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free