Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 1. Rädd och hungrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
28 TJÄNSTEKVINNANS SON
Under fönstret är en källarglugg med galler.
Morbror visar gossarne att därnere stå blanka
likkistor. - Där bor Clara Nunna. - Vem var det?
- Det vet han inte, men det var väl ett spöke.
Han står inne i ett förfärligt stort rum och vet
icke var han är hemma. Det är mycket vackert;
allting i vitt och guld. En musik såsom av hundra
fortepianon sjunger ovanför hans huvud, men han
ser icke instrumenten eller spelmannen. Bänkar stå
i en lång allé och längst fram är en tavla, ur bibliskan
troligen. Två vita mänskor ligga på knä och ha vingar,
och där stå stora ljusstakar. Det är troligen ängeln
med de två förgyllda ljusen, som går omkring vårt
hus. Och där står en herre i röd rock och är tyst
med ryggen vänd utåt. I bänkarne luta sig mänskorna
ner som om de sovo. - Tag av er mössorna, säger
morbror och lägger hatten för ansiktet. - Gossarne
titta sig om, och nu se de strax invid sig en
brunmålad, ovanlig pall, på vilken ligga två män i gråa
kåpor och kapuchonger över huvudet; de ha
järnkedjor om händer och fötter, och gardister stå
bredvid dem.
- Det är tjuvar, viskar morbror.
Gossen tycker det är hemskt härinne, oförklarligt,
ovanligt, strängt, och kallt också. Det tycker
visst bröderna också, ty de be morbror att få gå
och han går genast.
Obegripligt! Det är hans intryck av den kult,
som skall måla kristendomens enkla sanningar!
Grymt! Grymmare än Kristi milda lära.
Det där med tjuvarne var värst. Järnkedjor och
sådana rockar!
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
