Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 7. Första kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 139
var ömsevis hennes strängelärare, ömsevis hennes
straffade son.
Några översättningar av de franska kriorna kunna
ge ett begrepp om oredan i bådas inre.
"Är människans liv ett smärtans, liv?"
(Les jours de l’homme sont ils des jours de douleurs.)
(1864.)
Det mänskliga livet är en strid från början till
slut. Vi födas alla till detta eländiga liv under
omständigheter, fulla av bekymmer och smärtor.
Barndomen har redan sina små sorger och obehag;
ungdomen har sina stora frestelser, på vilkas besegrande
hela livet beror. Mannaåldern har sina bekymmer för
existensen och uppfyllandet av plikterna; ålderdomen
slutligen har också sina taggar och sin bräcklighet.
Vad äro alla njutningar, all glädje, som så många
mänskor anse för livets högsta goda? Vackra
illusioner! Livet är endast en oavlåtlig strid med
motgångar och olyckor, vilken strid först skall sluta med
döden. Men låtom oss betrakta saken från en annan
sida. Finnas inga anledningar till att vara nöjd
och glad? Jag äger ett hem, föräldrar, som ägna
omsorg åt min framtid, jag lever i tämligen goda
omständigheter, har en god hälsa, skall jag då icke
vara nöjd och glad? Jo, men ändock är jag det ej.
Betrakta den fattige arbetaren, som efter slutat
dagsverk återvänder till sin enkla hydda, där fattigdomen
råder; han är lycklig och till och med glad. Han
skulle fröjdas åt en småsak, som jag föraktar. O,
jag avundas dig, lyckliga människa, som äger den
sanna glädjen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
