Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 8. Islossningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 163
avgudahus. Mitt nya samvete säger mig att jag har
rätt, och mitt gamla att jag har orätt. Jag kan aldrig
få frid mer!
Det kunde han icke heller. Hans nya jag stod
upp mot hans gamla, och de levde i oenighet som
olyckliga makar hela hans liv framåt utan att kunna
skiljas.
Reaktionen mot det gamla, som skulle utrotas,
bröt fram i våldsamma angrepp. Fruktan för
helvetet var borta, självförsakelsen var enfald, och
ynglingens natur tog sin rätt. Konsekvensen blev en ny
moral, som han på känsel formulerade så: det som
icke skadar någon medmänniska är tillåtet för mig.
Han kände att familjetrycket var honom till skada
och ingen till gagn; han upphävde sig mot förtrycket,
Föräldrarne, som aldrig visat honom kärlek, men
pockat på tacksamhet för att de gåvo honom på
nåd och med förödmjukelse hans lagliga rätt, visade
han nu sina verkliga känslor. De voro honom
antipatiska; han visade dem köld. På de oupphörliga
angreppen mot fritänkeriet svarade han frankt,
kanske övermodigt. Hans halvkrossade vilja började
resa sig, och han insåg att han hade rättigheter att
fordra av livet.
Ingenjören, som tilldelats den ondes roll,
förbannades och blev utsatt för bearbetningar av väninnan,
som nu ingick vänskapsförbund med styvmodren.
Ingenjören hade icke gått till botten med saken och
under antagandet av Parkers kompromiss hade han
bibehållit kristendomens självförnekelse. Man skulle
vara kärleksfull och fördragsam, följa Kristi exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
