- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
164

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 8. Islossningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

164 TJÄNSTEKVINNANS SON

och så vidare. Johan hade vräkt alltsammans och
kom nu i opposition mot sin lärare. Påtryckt av
väninnan, för vilken han närde en stilla böjelse, och
skrämd av sina lärors konsekvenser, förmåddes han
nedsätta följande skrivelse, dikterad av fruktan för
den eld han tänt, kärlek til väninnan, vänskap för
lärjungen och uppriktig övertygelse.

»Till min vän Johan.

Huru glada möta vi ej våren, då han nu
kommer för att berusa och förtjusa oss rned sin
härliga, gudomliga friskhet och grönska! Fåglarna
uppstämma sina glada och lätta melodier, blå och
vitsippor framskjuta blygsamt sina späda huvuden
under granens viskande grenar.»

- Det var märkvärdigt, tänkte Johan vid [-läsningen,-] {+läs-
ningen,+} hur denna flärdfria man, som talar så enkelt
och sant, kan skriva så svulstigt. Det här är osant.

»Vilket bröst, vare sig gammalt eller ungt, vidgas
ej för att insupa vårens friska dofter, som sprida
himmelsk frid i varje hjärta, trånad, som måste vara en
salig aning om Gud och hans kärlek; - (denna
vårdoft njutes som en Guds andedräkt). - Kan nu något
ont bo kvar i vårt hjärta? Kunna vi ej förlåta? Ack
jo! Vi måste det nu, sedan vårsolens kärleksstrålar
bortkysst det kylande snötäcket från natur och hjärta.
Vi vänta på och längta efter att få se den snöfria
marken grönska, det goda och varma hjärtats goda
och kärleksfulla handlingar, att se frid och sällhet
spridas genom hela naturen.»

- Förlåta? Jo bevars, bara man ändrade sitt
uppförande och gav honom fri. Men man förlät ju
icke honom! Med vad rätt fordrade man då över-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free