- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
173

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 8. Islossningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TJÄNSTEKVINNANS SON 173

Men Johan var av naturen blyg. Han ville icke
visa sig avklädd och vid badningar tog han gärna
på simbyxor. En huspiga, som under sömnen blottat
hans kropp och sedan angavs av bröderna, smorde
han upp med en rotting morgonen därpå.

Med balerna följde nu serenader och med dessa
punschaftnar. Johan hade stort begär efter starka
drycker; det var likasom om han druckit ett
koncentrerat, flytande näringsämne.

Sitt första rus fick han på en kamratsexa på
Djurgårdsbrunn. Ruset gjorde honom säll, saligt glad,
stark, vänlig och blid, men längre fram vansinnig.
Han pratade tok, såg bilder i tallrikarne och
gycklade. Detta att agera hade han momentant likasom
den äldsta brödren, vilken, ehuru djup melankoliker
i ungdomen, haft ett visst rykte som komiker. Han
klädde ut sig, maskerade sig och spelade en roll. De
hade även spelat pjäs på vinden, men Johan var dålig,
generad och lyckades endast när han hade ett
exalterat ställe att återge. Som komiker var han omöjlig.

Nu inträder ett nytt moment i ynglingens
utveckling. Det är estetiken.

Johan hade i fadrens bokskåp hittat Lenströms
Estetik, Boijes Målarlexikon och Oulibicheffs Mozarts
Liv, förutom de redan nämnda klassiska skalderna.
Genom ett stärbhus’ utredning inkom i huset vid
denna tid också en stor packe förlagsreturer, som
bidrog till Johans tidigt förvärvade omsikt i
skönlitteraturen. Där fanns sålunda i flera exemplar Talis
Qvalis’ dikter, som befunnos onjutbara; Byrons Don
Juan i Strandbergs översättning vann aldrig hans
smak, ty den beskrivande poesien hatade han och
vers älskade han ej, utan hoppade regelbundet över

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free