- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
183

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 8. Islossningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TJÄNSTEKVINNANS SON 183

Ynglingens jag reser sig. Revolt! Men hans vilja
är förlamad; han hytter, men kan icke slå. Han
agar likväl modren! Synd att det inte var fadren
bara! Men så går han med samvetskval efteråt!
Bra, bra! Han är reflexionssjuk, gräver i sig själv,
betänker sina handlingar tills de upplösa sig i intet.
Och så älskar han en annans fästmö. Det är ju
komplett likt. Johan börjar tvivla på att han är ett
undantag. Jaså, det här är vanliga historier i livet!
Skönt! Då har jag icke att ta mig så nära, men icke
heller något att vara originell med. Det tillyxade
slutet förfelade sitt intryck, vilket dock upphjälptes
av Horatios vackra tal. Bearbetarens ohjälpliga fel
att ta bort Fortinbras märkte icke ynglingen, men
Horatio, som nu blev kontrast, var icke någon
kontrast; han var lika stor mes som Hamlet och sa
bara ja och nej. Fortinbras, det var handlingens
man, segraren, tronkrävaren, men han kom icke med,
och nu slutade alltsammans med Jämmer und Elend.
Men det var skönt att få begråta sitt öde och se
sitt öde begråtet. Hamlet blev emellertid tills vidare
icke annat än styvsonen; längre fram blev han
grubblaren, och ändå längre fram sonen, offret för
familjetyranniet. Så där växa uppfattningarne. Schwartz
hade tagit fantasten, romantikern, som icke kunde
försona sig med verkligheten, och därför uppfyllde han
sin tids smakfordran. En positivistisk framtid, som
redan fått romantiken löjlig helt enkelt, får väl se
Hamlet såsom varande en Don Quixote spelas av en
komiker. Hamletiska ynglingar äro redan utsatta för
åtlöjet länge sen, ty ett annat släkte har vuxit upp,
som tänker utan visioner och handlar efter som de
tänka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free