Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 1. I förgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23S TJÄNSTEKVINNANS SON
komma hem på aftonen, munter och synbarligen i
avsigt att säga: kom med ut och ruska upp dig, gamle
vän; men så stannade han mitt på golvet, isad av
Johans köld, och så gick han ut igen. Ibland kom
det åt Johan, som led av brytningen, att han ville
säga åt vännen: så dumma vi äM - Men då frös han
ihop vid åsynen av dennes världsmannasätt. De hade
nött ut vänskapen genom att bo tillsammans. De
kunde varann utantill, kände varandras hemligheter
och svagheter, visste vad den andre skulle svara på
repliken. Det var slut! Vad mer?
Det var en eländig försoffningens tid, som nu
följde. Lösryckt ur skolans samliv, där han suttit
som en del i en maskin och fungerat i samarbete
med de andra, upphörde han att leva, lämnad åt
sig själv. Utan böcker, tidningar eller umgänge blev
han tom; ty hjärnan producerar mycket litet, kanske
intet, och för att kombinera måste den ha material
utifrån. Det kom ingenting utifrån, kanalerna voro
täppta, vägarne avskurna, och hans själ svalt. Ibland
tog han Fritz’ böcker och såg i. Bland dem hittade han
för första gången Geijers historia. Geijer var ett stort
namn och var endast känd genom Kolargossen och
Sista Kämpen, Vikingen, med flera dåliga poem. Nu
skulle han träffa historieskrivaren. Han läste Gustav
Vasa. Han förvånade sig över att varken finna en stor
synpunkt eller några vidare nya upplysningar. Och
stilen, som man då talade om, var alldaglig. Den
liknade ett minnestal, denna korta historia om en så
långlivad konungs regering, och knapphändig var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
