- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
243

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 1. I förgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JÄSNINGSTIDEN 243

Johans dröm att få leva på landet. Han hade en
medfödd ovilja mot staden, ehuru född i en
huvudstad. Han kunde aldrig anpassas för livet utan ljus
och luft, aldrig trivas på dessa gator och torg, som
voro likasom gjorda för torgföring av de yttre tecken,
vilka angåvo stigande eller fallande på den orimliga
sociala skalan, där bisaker såsom kläder och sätt
att vara betydde så mycket. Han hade
kulturfientlighet i blodet, kunde aldrig komma ifrån att känna
sig som ’en naturprodukt, som ej ville lösas från det
organiska sambandet med jorden. Han var en vild
växt, som förgäves med sina rötter letade efter en
kappe jord mellan gatstenarne, ett djur, som längtade
efter skogen.

Det finns en fisk, som klättrar i trän, och ålen
kan gå på land upp i ärtåkern, men båda vända
alltid åter till vattnet. Hönsen äro sedan så lång
tid tillbaka domesticerade, att urfädren hunnit dö
ut, men ändå behåller fågeln sin vana att sova på
en pinne. Det är tjäderns och orrens nattkvist.
Gässen bli oroliga om hösten, ty deras blod minnes
att det är flyttningstiden. Bättre är det icke ställt
med anpassningen! Strävar alltid tillbaka! Så är
det också med människan. Nordbon har icke, med
bibehållande av kulturvanor, kunnat avpassa sig för
nordligt klimat, därför är lungsot en nordlig
sjukdom. Magen, nerverna, hjärnan, huden kunde lämpa
sig, men lungorna icke. Eskimån däremot, som också
är sydlänning, han avpassade sig för isen, men måste
uppge kulturen. Och nordbons längtan till södern?
Vad är den, om icke en strävan att komma åter till
sin första miljö i ett soligare land, till Ganges’
stränder, där vaggan stod. Och barnets ovilja mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free