Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 1. I förgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
246 TJÄNSTEKVINNANS SON
ingenting annat än utbrända hjärnor, stundom en
teknik i fadrens yrke, mest dock inhämtad genom
dagligt umgänge med fadren.
Staden är eldstaden, som slukar levande bränsle
från landet; för att kunna hålla det nuvarande
samhällsmaskineriet i gång, det är sant, men det bränslet
blir för dyrt i längden, och därför skall maskinen
stanna. Det blivande samhället skall icke behöva den
maskinen för att kunna arbeta, eller också skall det
gå med bränslebesparande. Men att sluta från det
nuvarande samhällets behov till det kommandes, det
är felslut.
Det nuvarande samhället är en naturprodukt,
må vara, men en oorganisk; det blivande samhället
skall först bli en organisk produkt, alltså en högre,
emedan det icke skall lösgöra mänskan från första
grundvillkoren för en organisk tillvaro. Det skall bli
samma skillnad som mellan stengatan och ängen.
Ynglingens drömmar gingo ofta utom
konstsamhället ut i naturen. Det förra var gjort med
mänskohands våld på naturlagarne, ty man kan göra
våld på en växt genom att bleka den under en
blomkruka, därvid frambringande en för mänskan
matnyttig sallatsväxt, men fördärvande växten såsom
växt med dess förmåga att leva sunt och fortplanta
sig. Kulturmänskan är en sådan växt, genom
konstblekning gjord nyttig för det blekta samhället, men
osäll och osund som individ. Skall då blekningen
pågå, för att det ruttna samhället skall bestå? Skall
individen leva osäll, för att uppehålla ett osunt sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
