Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 1. I förgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhälle? Och kan samhället vara friskt, när individerna
äro sjuka? Individen, en enskild, får väl icke begära
att samhället skall offras för hans skull, men
individerna eller flertalet har rättighet att fordra
ändringar i samhällsskicket för sitt välbefinnande, ty
samhället, det är ju de själva!
På landet med dess enklare förhållanden trodde
han sig kunna trivas i en obemärkt ställning, utan
att känna sig ha sjunkit eller stigit ner; i staden ej,
ty där funnos oupphörliga påminnelser om höjden
och fallet. Att stiga ner godvilligt är icke påkostande,
om åskådarne blott kunna övertygas att det är
godvilligt, men att falla är bittert, helst ett fall alltid
hälsas med applåder av de nedanför stående.
Stigningen eller att sträva uppåt, förbättra sin ställning,
är bliven en samhällsdrift, och ynglingen drevs av
den, ehuru han icke alltid insåg att uppåt var högre.
Han ville emellertid nu ha ett resultat, ett liv
i verksamhet och med bröd. Han såg igenom de
många annonserna om folkskollärarplatser i
Posttidningen. Där funnos med 300 kronor, 600 kronor,
boställe, kobete och trädgård. Han sökte den ena
efter den andra, men fick intet svar.
När så terminen var slut och de åttio kronorna
förtärda, reste han hem, utan att veta vart han skulle
vända sig i världen, vad han skulle bli, vad han skulle
leva av. Han hade tittat in i förgården och sett, att
där icke var rum för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
