Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 251
och slåss. - Han skulle slåss! Han bestiger
schavotten. Han var blyg för dessa trettio barnansikten,
gossars och flickors, som spejande sökte läsa i hans
ansikte om han var kitslig.
- Vad har ni till läxa? frågade han.
- Första budet! skrek hela klassen.
- Nej, bara en får svara. - Du, som sitter
högst. Vad heter du?
- Hallberg, skrek hela klassen.
- Nej, bara en skall svara, och den jag frågar.
Barnen fnissade.
- Den där var inte farlig, menade de.
- Nå, hur lyder första budet? frågade Johan
den, som satt högst.
- Du skall inga andra Gudar hava för mig!
Nå, det kunde han alltså.
- Vad är det? frågade han ånyo, med försök
att lägga så liten tonvikt på d e t som möjligt. Nå,
det gick också. Därpå frågade han femton barn
detsamma, och en kvart var gången. Johan tyckte det
här var idiotiskt. Vad skulle han nu göra. Tala
om Gud vad han visste. Men på forskningens
dåvarande ståndpunkt hade man stannat vid det
blygsamma resultatet: att man icke visste något om Gud.
Johan var teist och trodde nog ännu på en personlig
Gud, men något närmare kunde han icke upplysa om.
Helst hade han velat angripa Kristi gudom, men då
hade han blivit avskedad. Det blev en paus. Hemskt
tyst, under det han tänkte över sin falska ställning
och det fåniga i undervisningen. Om han nu med
ens fått säga att man icke visste något om Gud, så
hade hela katkesen och bibliskan varit överflödiga.
Att de icke fingo stjäla, det visste de, och att de icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
