Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 TJÄNSTEKVINNANS SON
fingo ljuga också. Vad så tjaggla om det där? Han
fick en besatt lust att vara vänlig mot barnen och ta
dem som medbrottslingar.
- Nå, vad ska vi göra nu? sade han.
Hela klassen tittade den ena på den andra och
fnissade. Den där magistern var livad, tänkte de.
- Vad brukar magistern göra, när han förhört
läxan? frågade han den högsta.
- Hm, han brukar förklara, svarade denne och
ett par till.
Ja, nog kunde Johan förklara gudsbegreppets
uppkomst och historia, men det fick han ju inte.
- Ni får vara lediga, sa han, men ni får inte
skrika.
Barnen tittade på honom och han på dem. De
logo mot varandra. - Tycker inte ni också att det
här är idiotiskt? hade han på lapparne, men det tog
ingen konkretare form än i löjet.
Men Johan blev snart allvarsam, när han såg
att de skrattade ut honom. Den här metoden går
inte, tänkte han. Och så äskade han ljud och började
durka igenom budet en gång till, så att alla fått sig
en fråga. Klockan lyckades verkligen efter oerhörda
ansträngningar bli nio, och lektionen var slut.
Nu samlades klassens tre avdelningar igen i
den stora salen för att bereda sig till att gå ut på
gården och hämta luft. Beredas är just ordet, ty
en så enkel akt sorn att gå ut på gården fordrade
en lång förberedelse. En noggrann beskrivning skulle
uppta ett tryckark och möjligen bli räknad till de
moderna karikatyrerna; vi få nöja oss med en
antydan.
Först skulle alla de ett hundra barnen sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
