Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
256 TJÄNSTEKVINNANS SON
befängt, att han måste le med barnen under det
rottingen gick. Båda parterna insågo att de arbetade
på det omöjliga och det onödiga.
Ibsen, som icke tror på bördsadeln eller
penningadeln, har nyligen uttalat sin tro på
industriarbetaren såsom den nya adeln. Varför skall det
nödvändigt vara adel? Om det nu ger anledning
till urartning att icke arbeta alls med kroppen, så
urartar man kanske lättare genom för mycket
kroppsarbete och nöd. Alla dessa barn, som hade
kroppsarbetare till föräldrar, sågo sjukare, svagare,
oförståndigare ut än överklassens barn han sett. En och
annan muskel kunde vara starkare utvecklad, ett
skulderblad, en hand, en fot, men blodet såg dåligt
ut, där det lyste igenom den bleka huden. Många
hade stora huvuden, som tycktes uppsvällda av
vatten, öron och näsa runno, händerna voro
förfrusna. Stadsarbetarnes yrkessjukdomar tycktes ha
ärvts ned; här såg man i miniatyr gasarbetarens
genom svavelångor fördärvade lungor och blod,
smedens skuldror och utvikta fötter, målarens av
fernissor och giftiga färger atrofierade hjärna, sotarens
skrofelartade utslag, bokbindarens inklämda bröst;
här hörde man ekot av metallarbetarens och
asfaltfabrikantens hosta, luktade tapettryckarens gifter,
observerade urmakarens närsynthet i nya upplagor.
I sanning, detta var icke någon ras, som ägde
framtiden, eller som framtiden kunde bygga på, och
föröka sig i längden kan den ej heller, ty arbetarnes
led rekryteras oupphörligt från landet.
Vid 2-tiden först var salen utrymd, ty det tog
nära en timme med knackningar och stryk att komma
ut ur rummet på gatan. Det mest opraktiska var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
