- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
269

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JÄSNINGSTIDEN 269

i ett snår lade han sig på ett stort rullstensblock.
Han skämdes, det var huvudintrycket. En känslig
mänska är mycket strängare mot sig själv än andra
tror. Han var obarmhärtig, och han gisslade sig.
Han hade för det första velat lysa i lånta ’fjädrar,
alltså ljugit; för det andra kränkt en oskyldig flicka
i hennes dygd.

I första anklagelsepunkten ingick även en annan,
mycket ömtålig, den om hans vanförhet som poetisk
intelligens. Han ville mer än han kunde. Han var
missnöjd med sin ställning, som natur och samhälle
anvisat honom. Ja, men (nu började självförsvaret,
sedan blodet lugnats av aftonsvalkan), ja, men man
uppmanades ju alltid i skolan att sträva uppåt, man
talade ju med beröm om uppåtsträvande naturer,
och därmed förklarade man ju missnöjet med den
tillfälliga ställningen berättigat. Ja, men (här kom
gisslet) han hade ju velat gå fram med fusk. Med
fusk! Ingen appell! Han blygdes. Avklädd,
avslöjad, utan återtåg. Med fusk, falskhet, bedrägeri!
Så var det.

Den äldsta Japanbeskrivaren berättar om en
japansk flicka, som bokstavligen dött av blygsel,
därför att en naturlig olycka hände henne i ett sällskap.
Man kan alltså dö av blygsel. Som gammal kristen
var han mest rädd för att ha fel, och som
samhällsmänniska fruktade han att felen skulle synas. Fel
hade man, det visste man, men det ansågs ju cyniskt
att erkänna dem, ty samhället ville alltid synas vara
bättre än det var. Men ibland fordrade samhället att
man skulle bekänna, om man ville ha förlåtelse,
men det var bara svek, ty samhället ville ha
bekännelsen för att få nöjet straffa, och samhället

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free