- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
270

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

270 TJÄNSTEKVINNANS SON

var mycket svekfullt. Häri hade genast bekant, blivit
straffad, men ändå kände han sig som en
miss-dådare.

Den andra punkten, om flickan, var också svår.
Hon hade sålunda älskat honom rent, och han hade
endast velat äga henne. Så rått, så gement! Hur
kunde han vara så simpel att tro, det ej en
värdshusflicka kunde älska oskyldigt! Hans egen mor hade
ju varit i samma ställning som den här flickan. Han
hade kränkt henne. Skäms! Skäms!

Nu hörde han höjt i parken och hörde sitt namn
ropas. Flickans röst och magisterns ekade mellan
träden, men han svarade ej. Ett ögonblick föll hela
hans straffredskap honom ur händerna, och han
blev nykter och tänkte som så: jag går fram, vi
fortsätta sexan och ta Riken och dricker ett glas
med henne; så är det över. Men nej! Han var för
högt uppe, och man kunde icke stiga ner med ens.

Så tystnade ropen. Han låg bedövad kvar och
malde om och om på sina dubbla brott. Han hade
ljugit, och han hade kränkt hennes känslor. Mörkret
föll. Det prasslade ibland i buskarne, och han spratt
till, svettades av ångest. Och så gick han fram och
satte sig på en bänk. Där satt han, tills det dagades.
Han frös och var ruskig. Steg upp och gick hemåt.
Nu var han klar i huvudet och tänkte. Så dumt,
hela den här historien! Det var ju icke min avsikt
att hon skulle tro mig vara författaren, och jag var
ju beredd att låta henne veta sammanhanget. Det
var ju snarare ett skämt. Och hennes känslor, hm,
så reria ha de just inte varit, när jag gått ut genom
hennes fönster. Bah! Den fans magistern, som lurat
honom också. Men det var detsamma!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free